Kunskapsabonnemanget

”Ett Svartå i full blom” är arbetsnamnet på det utvecklingsprojekt, som vi i Föreningen Forskarbyn menar skulle kunna demonstrera vilka svårigheter som måste kunna hanteras för att åstadkomma den utveckling av landsbygden som många talar om. Svartå har förutsättningar att bli ett ”gott exempel” och skulle kunna erbjuda för många i hela landet relevanta kunskaper om ”hur det kan gå till”.

Näringslivskontoret i Degerfors, Föreningen Forskarbyn och Samarbetsdynamik har med stöd av Leader Mellansjölandet gjort en förstudie av möjligheten att starta ett kunskapsprojekt i Svartå.  I denna studie har vi letat efter det vi kan tro är realistiska utvecklingspotentialer för en ort ”typ Svartå”.  Med utgångspunkt i samtal med boende, företagare, utvecklingsgruppen och med tjänstemän och politiker i Degerfors kommun har 8 olika ”attraktorer” visat sig. En pdf med beskrivning av dessa kan laddas ner här.

I samband med vår årliga konferens i Degerfors nästa vecka kommer vi att förlägga torsdagens kvällsaktivitet till Folkets Hus i Svartå. Många av konferensdeltagarna har uttryckt intresse för projektet och Föreningens medlemmar skulle på olika sätt kunna vara resurspersoner för Svartå.  Vi kommer på mötet i Folkets Hus att presentera förstudien och diskutera hur ett fortsatt projekt av detta slag skulle kunna läggas upp och finansieras och vilka som kan vara intresserade att deltaga.

Varmt välkomna till Svartå Folkets Hus den 12 aug kl 18.30.

Förstudien kan laddas ner som pdf här.

Arbetet i Forskarbyn pågår i arbetsgrupper som samlas kring frågor som någon eller några medlemmar ser som angelägna att belysa för att få bättre grepp på den mänskliga samverkan som pågår i vårt yrkesliv. Syftet med arbetet är att komma fram till texter som stödjer personer i arbetsliv och samhälle som funnit att de behöver avvika från den praxis som blivit mainstream. Arbetsgrupperna försöker göra dessa "annorlunda" erfarenheter trovärdiga främst genom att koppla dem till etablerade teorier och studier inom olika forskningsfält.

Konsten att undvika allmänningens tragedi

I många överläggningar kan vi höra att man refererar till önskvärda ”normaltillstånd”. Människor borde göra så eller så – det borde vara så eller så – om vi bara gjorde så eller så etc. Under dessa påståenden ligger osynliga och förgivettagna  antaganden om vad som medför förändring – nämligen strategier som bygger på HPR (Hierarki, Paternalism och Regelstyrning).

Ingelhart och Weizels WorldValuesStudy visar att vi i Sverige har värderingar som gör att vi tycker oss  "gå på ackord med oss själva" om vi avstår från att tänka själva. Därför fungerar HPR allt sämre i Sverige. Den suveränitet vi värnar kan emellertid leda in i det som kallas "allmänningens tragedi" om vi inte utvecklar demokratin och kommer överens om inom vilka ramar vi måste agera.

Vetenskap för praktiken. Det empiriska materialets plats, utformning och användning i vetenskapliga sammanhang

De frågor som nu allmänt diskuteras i arbetsliv och samhälle är av en sådan art att de kvalitetskriterier som hedras inom den etablerade forskningstraditionen ofta i praktiken omöjliggör att få gehör även för synnerligen väl designade studier kring de aktuella men mer komplexa fenomenen. Missnöjet växer bland praktiker över de svar på ställda frågor som vetenskapen levererar. Dessa är inte "socialt robusta", det vill säga anpassade till möjligheterna för yrkesmän att utifrån kunskapen bättre förstå situationen och de aktuella skeendena och få grepp på vilken intervention som måste göras.

Byggprojekt som samhällsbyggen – utmaningar och möjligheter
Byggsektorn har fram till 2002 ganska ensidigt organiserat projekt efter vertikala och sekventiella principer. Byggherre, beställare, projektledning och projekteringsgruppen har fastställt kontrakt, ritningar och planer för ett projekt. Byggaktörer - Entreprenörer, leverantörer och underleverantörer - har inkommit med anbud utifrån detaljerade upphandlingsunderlag. Urvalet av byggaktörer har fokuserat på lägsta pris och faktisk kompetens. Detta har emellertid inte givit möjlighet till den utveckling av yrkeskunnande och samarbetsförmåga som visat sig vara nödvändig för att problem med stora kostnadsöverdrag och missade tidsramar skall kunna undvikas. Istället har flera byggaktörer på senare tid experimenterat med andra samarbetsformer – exempelvis så kallad partnering – vilka vi i denna kvartett diskuterar och analyserar.

Demokratisering av vetenskapen

Samarbetsdynamiks senaste rapport handlade om ”Myter och realiteter om operatörsmedverkan – berättelser från TPU-projektet vid SSAB i Borlänge.  Initiativtagare var Jernkontoret, dvs. stålbranschens organisation för forskning och utbildning. Jernkontoret arbetar för tillfället inom flera olika projekt för att åstadkomma ett bättre utbyte inom processindustrin av de medel som satsas på produktionsteknisk och arbetsorganisatorisk forskning. En viktig fråga för processindustrins konkurrenskraft är nämligen att utnyttja de erfarenheter av sam- och medverkan vi har i Sverige. Forskningen måste då i större utsträckning än förr kopplas till praktikers frågor.De flesta praktiska problem definieras nu som tekniska vilket inte ger den kunskapsgenerering som behövs för en ökad operatörsmedverkan.

Den lokala ekonomins villkor

Degefors kommun tillhör ett bälte av små kommuner, som enligt många experters ”visioner” kommer att vara nästan öde inom 20 år. Dessa prognoser är förstås inga naturlagar – men det finns en risk att de strategier som idag beskrivs som motmedel egentligen bara snabbar upp skeendet. Mellan raderna i regionala styrdokument och policypapper hör man att den nuvarande befolkningen för att inte behöva flytta från orten måste ”skärpa till sig”, ”vässa sina armbågar”, bli mera kreativa, skaffa sig god akademisk utbildning, ta upp kampen på samma områden som de boende i storstadsregionerna i Europa.

Istället för koncept – Nya möjligheter att transformera organisationen

 ”Ordning och reda ser vi inte som det viktiga. Ordning och reda är bara en spin off effekt av våra insatser” sade Katarina Olander när vi frågade henne om hennes och Jan Anders-sons bidrag till genomförandet av TPU-projektet vid SSAB i Borlänge.  Hon har upprepat detta påstående också i andra sammanhang – t.ex. när det gäller hennes engagemang i det projekt som kallas ”Cleantown”. Katarinas påpekande är centralt eftersom det pekar på att "koncept" – eller försök att "styra" förändringen i en viss riktning kan vara destruktiva snarare än positiva. Hur gör man då istället? Katarina och Jan kallar sitt arbetssätt för "Open design". Vi skall i denna kvartett utforska och beskriva detta närmare.