Kunskapsabonnemanget

Christina Schön Olsson, Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs Universitet, blev medicine doktor i januari. Avhandlingen heter ”Back to oneself”. De grundläggande erfarenheterna bakom avhandlingen har vuxit fram under många års sjukgymnastiskt kliniskt arbete med olika typer av patienter.  
I avhandlingen visar Christina att även patienter med ett långvarit ont i ryggen, som sjukvården gett upp hoppet för, genom hennes typ av insatser återgår till ett tämligen gott och aktivt liv. Kontrollgruppen blir däremot bara allt bittrare över sjukvårdens oförmåga att bota och allt mera oroliga för att de genom oförstånd skall förvärra sitt onda.

Trots att det handlar om möjligheten att lösa ett jätte­stort samhällsproblem har det varit svårt att göra effekterna trovärdiga och att få kunnandet accepterat. Därför får kunnandet bakom interventionen inte heller den spridning det förtjänar.  Hur kan det komma sig?

Patrik Elisson, Försvarsmakten, Halmstad, arbetar med de nya pedagogiska frågor, som uppenbarat sig i takt med att försvarets utbildningar måste vara en relevant förberedelse också för internationella insatser. Det uppdrag som kan bli aktuellt efter en utbildning kan inte längre preciseras; det kan bli var som helst i världen och det kommer att behöva utföras under omständigheter som knappast någon har erfarenheter av. Detta ändrar radikalt på förutsättningarna både för förberedelsen och för vilken support som behövs i samband med uppdraget. Traditionell utbildning är för ineffektiv.

Patrik är också tränare och framgångsrik, aktiv utövare av diverse kampsporter.  Han känner på många sätt igen sig i Christinas interventioner.  Kunnigheten som krävs för att bli duktig i dessa sporter handlar också om att behärska rörelsen snarare än att vara stark.  Och han känner definitivt igen svårigheten att lära ut den typen av kunnighet.

Både Christina och Patrik hävdar att man själv måste uppleva potentialen i ett annat rörelsemönster i den egna kroppen. Det lönar sig dåligt att försöka berätta om det i ord.  Och hur gestaltar man då sitt vetande?