Kunskapsabonnemanget

Istället för koncept – Nya möjligheter att transformera organisationen

 ”Ordning och reda ser vi inte som det viktiga. Ordning och reda är bara en spin off effekt av våra insatser” sade Katarina Olander när vi frågade henne om hennes och Jan Anders-sons bidrag till genomförandet av TPU-projektet vid SSAB i Borlänge.  Hon har upprepat detta påstående också i andra sammanhang – t.ex. när det gäller hennes engagemang i det projekt som kallas ”Cleantown”. Katarinas påpekande är centralt eftersom det pekar på att "koncept" – eller försök att "styra" förändringen i en viss riktning kan vara destruktiva snarare än positiva. Hur gör man då istället? Katarina och Jan kallar sitt arbetssätt för "Open design". Vi skall i denna kvartett utforska och beskriva detta närmare.

I början av 1950-talet växte det fram en mycket populär utbildningsform i USA. Denna hade sina rötter i ett försök 1947 där man ville utforska det pedagogiska värdet av olika utbildningsformer och arbetssätt.   Erfarenheterna från detta försök ledde in i en utbild-ningsform som med tiden blev mycket populär och som kallades ”laboratorieträning”.

Bland utbildare kallades de olika sätten på vilket kursen organiserades på för ”design”. Det var utan tvekan så att den design som valdes hade inflytande på skeendet. Att hävda att deltagarna att agera utifrån egna behov och ambitioner innebär därför ett moment av manipulation. Många utbildare valde därför att arbeta med vad man kallade ”Open design”. Det vill säga att göra deltagarna delaktiga i formandet av ”den ordning” som skulle exi-stera under kursen.

”Ordningen” kunde omfatta allt – exempelvis läggandet av schema, inriktning av arbetet, gruppindelning och värderingar och förhållningsregler etc. Eftersom det man medver-kade till enbart var en kurs och en social gemenskap avskild från arbetsgemenskapen eller gemenskapen hemmavid – fanns det utrymme för att agera på ett sätt man vanligen inte hade gjort. Man kunde frigöra sig från det vanemässiga och förprogrammerade. Framväxten av ordning och förtroende deltagarna emellan kunde därmed under kursen som sådan bli föremål för utforskande och lärande. Det är detta fenomen – och hur det hänger samman med en ökad medverkan – som vi i denna kvartett avser att närmare beskriva och belysa.

En fullständigare text efter ett samtal med Katarina och Jan kan Du ladda ner som pdf här .

Du finner den också bland övriga inlägg till kvartetten på denna länk .