Kunskapsabonnemanget

”Ett Svartå i full blom” är arbetsnamnet på det utvecklingsprojekt, som vi i Föreningen Forskarbyn menar skulle kunna demonstrera vilka svårigheter som måste kunna hanteras för att åstadkomma den utveckling av landsbygden som många talar om. Svartå har förutsättningar att bli ett ”gott exempel” och skulle kunna erbjuda för många i hela landet relevanta kunskaper om ”hur det kan gå till”.

Näringslivskontoret i Degerfors, Föreningen Forskarbyn och Samarbetsdynamik har med stöd av Leader Mellansjölandet gjort en förstudie av möjligheten att starta ett kunskapsprojekt i Svartå.  I denna studie har vi letat efter det vi kan tro är realistiska utvecklingspotentialer för en ort ”typ Svartå”.  Med utgångspunkt i samtal med boende, företagare, utvecklingsgruppen och med tjänstemän och politiker i Degerfors kommun har 8 olika ”attraktorer” visat sig. En pdf med beskrivning av dessa kan laddas ner här.

Föreningen Forskarbyn diskuterade projektet med Svartåborna på Folkets Hus i Svartå i samband med sin årliga konferens i Degerfors.  Många av konferensdeltagarna uttryckte stort intresse för att vara resurspersoner och delta i arbetet. Arbetet går nu vidare med möten med politiker och i olika gruppkonstellationer kring de olika attraktorerna.

Förstudien kan laddas ner som pdf här.

Ett utkast till plan för huvudprojektet kan laddas ner här

En förberedelsetext inför mötet i Degerfors (ingår i kompendiet)

Ett av mänsklighetens stora utvecklingssprång skedde genom Upplysningen på 1700-talet. Många av de ambitioner som vi i dag uttrycker i samhället är en följd av Upplysningstidens analyser och resonemang. Många av de åsikter som då fördes fram är i dag så självklara att man numera inte höjer på ögonbrynen.

Förutsättningen för att våra nuvarande upplysningsstyrda ambitioner skall förverkligas är emellertid att det sker en relevant och realistisk kunskapsgenerering och kunskapsspridning. Först då blir det möjligt för människor att på ett klokt sätt analysera, diskutera och besluta om gemensamma förhållanden. 

Akilleshälen ligger paradoxalt nog också i arvet från Upplysningstiden. Vi lever fortfarande i upplysningstidens föreställningar om hur kunskapsgenerering och kunskapsspridning kan och skall ske. På grund av okunnigheten när det gäller dessa processer kan vi inte förverkliga upplysningens ambitioner och det kan uppstå allvarliga sociala missförstånd och destruktiva skeenden.

Denna artikel kan laddas ner som pdf här 

Arbetet i Forskarbyn pågår i arbetsgrupper som samlas kring frågor som någon eller några medlemmar ser som angelägna att belysa för att få bättre grepp på den mänskliga samverkan som pågår i vårt yrkesliv. Syftet med arbetet är att komma fram till texter som stödjer personer i arbetsliv och samhälle som funnit att de behöver avvika från den praxis som blivit mainstream. Arbetsgrupperna försöker göra dessa "annorlunda" erfarenheter trovärdiga främst genom att koppla dem till etablerade teorier och studier inom olika forskningsfält.

Konsten att undvika allmänningens tragedi

I många överläggningar kan vi höra att man refererar till önskvärda ”normaltillstånd”. Människor borde göra så eller så – det borde vara så eller så – om vi bara gjorde så eller så etc. Under dessa påståenden ligger osynliga och förgivettagna  antaganden om vad som medför förändring – nämligen strategier som bygger på HPR (Hierarki, Paternalism och Regelstyrning).

Ingelhart och Weizels WorldValuesStudy visar att vi i Sverige har värderingar som gör att vi tycker oss  "gå på ackord med oss själva" om vi avstår från att tänka själva. Därför fungerar HPR allt sämre i Sverige. Den suveränitet vi värnar kan emellertid leda in i det som kallas "allmänningens tragedi" om vi inte utvecklar demokratin och kommer överens om inom vilka ramar vi måste agera.

Vetenskap för praktiken. Det empiriska materialets plats, utformning och användning i vetenskapliga sammanhang

De frågor som nu allmänt diskuteras i arbetsliv och samhälle är av en sådan art att de kvalitetskriterier som hedras inom den etablerade forskningstraditionen ofta i praktiken omöjliggör att få gehör även för synnerligen väl designade studier kring de aktuella men mer komplexa fenomenen. Missnöjet växer bland praktiker över de svar på ställda frågor som vetenskapen levererar. Dessa är inte "socialt robusta", det vill säga anpassade till möjligheterna för yrkesmän att utifrån kunskapen bättre förstå situationen och de aktuella skeendena och få grepp på vilken intervention som måste göras.

Byggprojekt som samhällsbyggen – utmaningar och möjligheter
Byggsektorn har fram till 2002 ganska ensidigt organiserat projekt efter vertikala och sekventiella principer. Byggherre, beställare, projektledning och projekteringsgruppen har fastställt kontrakt, ritningar och planer för ett projekt. Byggaktörer - Entreprenörer, leverantörer och underleverantörer - har inkommit med anbud utifrån detaljerade upphandlingsunderlag. Urvalet av byggaktörer har fokuserat på lägsta pris och faktisk kompetens. Detta har emellertid inte givit möjlighet till den utveckling av yrkeskunnande och samarbetsförmåga som visat sig vara nödvändig för att problem med stora kostnadsöverdrag och missade tidsramar skall kunna undvikas. Istället har flera byggaktörer på senare tid experimenterat med andra samarbetsformer – exempelvis så kallad partnering – vilka vi i denna kvartett diskuterar och analyserar.

Demokratisering av vetenskapen

Samarbetsdynamiks senaste rapport handlade om ”Myter och realiteter om operatörsmedverkan – berättelser från TPU-projektet vid SSAB i Borlänge.  Initiativtagare var Jernkontoret, dvs. stålbranschens organisation för forskning och utbildning. Jernkontoret arbetar för tillfället inom flera olika projekt för att åstadkomma ett bättre utbyte inom processindustrin av de medel som satsas på produktionsteknisk och arbetsorganisatorisk forskning. En viktig fråga för processindustrins konkurrenskraft är nämligen att utnyttja de erfarenheter av sam- och medverkan vi har i Sverige. Forskningen måste då i större utsträckning än förr kopplas till praktikers frågor.De flesta praktiska problem definieras nu som tekniska vilket inte ger den kunskapsgenerering som behövs för en ökad operatörsmedverkan.

Den lokala ekonomins villkor

Degefors kommun tillhör ett bälte av små kommuner, som enligt många experters ”visioner” kommer att vara nästan öde inom 20 år. Dessa prognoser är förstås inga naturlagar – men det finns en risk att de strategier som idag beskrivs som motmedel egentligen bara snabbar upp skeendet. Mellan raderna i regionala styrdokument och policypapper hör man att den nuvarande befolkningen för att inte behöva flytta från orten måste ”skärpa till sig”, ”vässa sina armbågar”, bli mera kreativa, skaffa sig god akademisk utbildning, ta upp kampen på samma områden som de boende i storstadsregionerna i Europa.